|
|
Läkemedelsberoende
Hur vet man att man är beroende?Man bör se upp om man ägnar mycket tid åt att tänka på medicinen och på hur man ska få ut nya recept. Dessutom bör man ställa sig frågan varför man fortsätter ta tabletterna.Abstinens och toleransMånga människor känner ett smygande obehag på grund av sin läkemedelskonsumtion. Ofta är det också så att orsaken till att man en gång började äta piller för länge sedan upphört.Man fortsätter ta medicinen antingen för att man får en kick alternativt blir lugnare av det. Lika ofta tar man den för att slippa märkliga och obehagliga symptom. I det senare fallet är beroendet glasklart. Man blir helt enkelt abstinent. Måste man öka dosen för att uppnå samma effekt har man utvecklat tolerans vilket i sig är en tydlig varningssignal. Tar tabletterna en allt större plats i ditt liv?Ytterligare en varningssignal är om man lägger ner mycket tid och energi på att tänka på tabletterna: hur man ska få ut nya recept etc. Tabletterna tar allt större plats i ens liv och man känner att man på något sätt lyckats då man går ut från läkarbesöket med ett recept i handen.Vem som helst kan bli beroende. Därmed inte sagt att alla blir det. Det vet man först då man en tid ätit ett beroendeframkallande läkemedel men det kan bli en dyrköpt erfarenhet. BeroendeutvecklingBensodiazepiner kan ge beroende på så kort tid som två veckor. När det gäller analgetika och SSRI tar det längre tid. I det senare fallet förnekas fortfarande beroendeproblematiken hos expertisen men klart är att många människor upplever obehag då de försöker sluta med sina anti-depressiva.
AnalgetikaSmärtstillande läkemedel eller analgetika delas in i opioider och icke-opioider. Beroendeproblemen börjar
ofta med att man får det utskrivet mot smärta men sedan fortsätter ta
det långt efter att smärtan upphört. DextropropoxifenDextropropoxifen är en opioid som är mycket toxiskt framför allt i samband med alkohol. Många oklara dödsfall beror förmodligen på att personerna ifråga blandat dextropropoxifen och alkohol utan att känna till riskerna. Till exempel avled 200 personer 1999, hos vilka dextropropoxifen bedömdes ha orsakat eller bidragit till dödsfallet. Efter att förskrivningsrestriktioner införts och medvetandet om riskerna med dextropropoxifen ökat har dödsfallen sjunkit till mellan 20-40 per år. Dessutom har alla kombinationspreparat dragits in. Numer finns bara två preparat baserade på dextropropoxifen: Dexofen och Doloxene.Blanda aldrig dextropropoxifen med alkohol!Efter intag av alkohol räcker det med ett fåtal tabletter för att riskera att drabbas av andningsdepression och död. Dextropropoxifenbahandlingen måste upphöra minst två dygn innan alkoholintaget och kan återupptas först efter ett dygn. Eftersom nedbrytningen av läkemedlet varierar mellan olika individer är det svårt att säga när det är säkert att dricka. Om man samtidigt dricker alkohol eller tar bensodiazepiner ökar kroppens upptag av verksamt ämne upp till 50 %. Man får alltså i sig dubbelt så hög dos trots att man äter samma mängd.Riskfaktorer vid förskrivning av dextropropoxifen är hög ålder, njursjukdom, alkoholintag och möjliga interaktioner med andra läkemedel. Dextropropoxifen bör inte ges till patienter med missbruk (av alkohol eller läkemedel), depression med suicidbenägenhet eller tidigare suicidförsök. Metadon, subutexNär man under andra världskriget led brist på opium som smärtstillande medel lyckades tyska kemister syntetisera ett ersättningspreparat: Metadon.Metadon är narkotikaklassat och har samma farmakodynamiska effekter som morfin. Liksom opiater aktiverar medlet opiatreceptorer i hjärnan men eftersom medlet verkar mycket långsammare uteblir den så kallade "kicken". Buprenorfin är den aktiva substansen i Subutex. Det började användas på 1990-talet vid avvänjning av opiatberoende som exempelvis heroin. Enbart Subutex kan inte överdoseras. Däremot kan det ge andningsstillestånd om det kombineras med alkohol eller bensodiazepiner. Buprenorfin används som analgetikum i lägre doser än i Subutex, under varunamnet Temgesic. Det används vid postoperativ smärta under högst 6-7 dagar. Suboxone är en vidareutveckling av läkemedlet Subutex och bygger på den aktiva substansen buprenorfin. Genom tillsatsen av naloxon, som traditionellt används på akutmottagningar för att häva heroinöverdoser, blockeras signalerna till centrala nervsystemet vid injektion och ruseffekten uteblir. Buprenorfin är en "partiell opiatantagonist". Den används huvudsakligen för underhållsbehandling vid opiatberoende, med syfte att dämpa drogsuget och samtidigt blockera effekten av heroin vid eventuellt återfall. Vid undersökningar har man konstaterat att det är mycket få heroinister som angett att de tagit Subutex för att berusa sig. Den överväldigande majoriteten har använt det för att behandla sina abstinenssymptom eller försöka avgifta sig själva. KodeinKodein är ett smärtstillande ämne tillhörande gruppen opioider. Till skillnad från de besläktade ämnena heroin och morfin är kodein milt verkande men kan fortfarande ge upphov till eufori vid högre doser. Vanligtvis används läkemedel med kodein för behandling av huvudvärk och andra typer av mild smärta.Kodein bryts i kroppen ned till morfinI Sverige är läkemedel innehållande kodein receptbelagda, exempel på sådana läkemedel är Treo Comp och Citodon. Kodein ger smärtlindring genom att i ryggmärgen bromsa smärtsignalernas väg till hjärnan. Kodein bryts i kroppen ned till morfin och morfin bromsar inte bara signalerna utan påverkar också själva smärtupplevelsen genom att minska ångest och oro.Risken för beroende av kodein är mycket liten jämfört med tex. heroin eller morfin, men risken är ändå påtaglig. Preparatet är narkotikaklassat. Vid intag av större doser kodein i tablettform (tex. Citodon) bör man ha i åtanke att man får i sig mycket paracetamol, vilket skadar levern. BiverkningarDe vanligaste biverkningarna är illamående, kräkningar, yrsel, dåsighet och huvudvärk.BeroendeOm man tar värktabletter regelbundet och under längre tid finns det en uppenbar risk för att man utvecklar ett beroende oavsett om man följer ordinerad dos eller inte.Hjärnans belöningssystem byggs omEnligt Jörgen Engel, professor i farmakologi, bygger ett upprepat bruk av en drog om hjärnans belöningssystem. Hjärnan blir mindre känslig för vissa effekter av drogen och mer känslig för andra. Hjärnan blir mindre känslig på så sätt att man utvecklar tolerans: man måste ta större dos för att uppnå samma effekt som tidigare.Det motsatta fenomenet är sensitering. Exakt vad som händer i hjärnan vet man inte riktigt. Resultatet är dock att personen i fråga efterhand blir överkänslig för vissa av drogens effekter och får allt svårare att stå emot. Man blir snabbare beroende om man tillför drogen intermittent, alltså i större doser med oregelbundna uppehåll emellan. Även stress påverkar beroendeutvecklingen i samma riktning. Vid drogberoende byggs hjärnan gradvis om så att drogen tar överhanden. Dessa förändringar kvarstår under lång tid även om personen slutar med sin drog. Vissa av dem hela livet. ToleransutvecklingDen vanligaste bakgrunden hos dem som söker hjälp för sitt beroende av värktabletter är att de haft en period av värk i huvud, nacke eller rygg. De har fått värktabletter med kodein utskrivna på recept och behandlat sig själva under längre tid än vad som rekommenderas av läkare.Det som händer då är att de utvecklar en tolerans för värkmedicinen. Analgetika lindrar ångest och sömnproblemDen smärtstillande effekten av medicinen avtar gradvis, man vänjer sig vid den, och då ökar man dosen för att få samma effekt. Det är i princip samma mekanism som när man röker eller dricker alkohol regelbundet. En del patienter upptäcker efterhand att preparaten har andra positiva effekter än den rent smärtlindrande; de lindrar ångest och sömnproblem.Inkörsporten kan vara TreoInkörsporten till beroende kan vara receptfria värktabletter, till exempel Treo, som innehåller koffein och ger en viss uppiggande effekt och en känsla av välbefinnande. Efter en tid hjälper inte det och då går de till doktorn och får receptbelagda läkemedel.Kodein har sannolikt större beroendepotential jämfört med tramadol och dextropropoxifen. AbstinensDet verksamma ämnet i opiaterna omvandlas i kroppen till morfin. Därför påminner opiatabstinensen mycket om abstinensen efter heroin. Efter utsättandet tar det inte mer än fyra timmar innan man får de första symtomen. Man drabbas av rinnande näsa, därefter vidtar andra influensaliknande besvär som huvudvärk, diarréer. Man får dock ingen feber. Det kan kännas pirrigt i benen och man får svårt att sitta still. Efter 4-5 dagar står man nästan inte ut. Man blir irriterad, får lätt att gråta och kräks. Om man ursprungligen fått opiaterna mot smärta drabbas man av förnyad smärta på det onda stället. Den fysiska abstinensen sitter i 1-3 veckor. Därefter kan följa en depressiv period då känslan av tristess breder ut sig. Man kan också få problem med att ställa in ögonen.Efter 1-2 månader mår man mycket bättre och efter 6 brukar man känna sig okej. Nedtrappningen
Nedtrappningen går till så att man först kapar
en tredjedel av dosen. Därefter trappar man två tabletter i veckan.
När man kommit ner till 5 tabletter stryper man tillförseln för att
inte förlänga pinan i onödan. Tar man medlet i annan form än
tabletter försöker man först överföra det till tablettform.
BensodiazepinerMan kan snabbt bli fysiskt beroende av bensodiazepiner. Ofta ges de för att dämpa biverkningar från anti-depressiva medel. Förutom att bensodiazepiner i början dämpar ångest skapar de ny ångest. Det är en biverkan av långtidsbruk. Abstinensen är plågsam och utdragen men alls inte omöjlig att ta sig igenom.Under 1960-talet avlöste bensodiazepinerna de tidigare använda ångestdämpande medlen och blev efter kort tid den mest använda substansen för att dämpa oro, ångest och sömnlöshet. På den tiden ansåg man att det inte fanns några biverkningar förknippade med dessa preparat men det har visat sig att bensodiazepiner är speciellt beroendeskapande och biverkningarna är många. Hur verkar bensodiazepiner?Alla bensodiazepiner verkar huvudsakligen på fem olika sätt:1. Hypnotiskt – framkallar sömn 2. Lugnande – dämpar ångest, är avslappnande 3. Antiepileptiskt – minskar risken för krampanfall 4. Muskelavslappnande – minskar muskelspänningar och tillhörande smärta 5. Amnesisk – påverkar både kort- och långtidsminnet. Därutöver har det många sekundära effekter. De flesta bensodiazepiner fungerar på detta sätt i varierande utsträckning. Till exempel är Diazepam relativt kraftigt sömngivande medan däremot modernare bensodiazepiner som Alprazolam, Temesta och Iktorivil fungerar sömngivande i mindre utsträckning. I gengäld har de en kraftig ångestdämpande effekt. Tro inte att ett bensodiazepin är starkare, bara för att du blir mer sömnig, än ett annat som inte har denna effekt. Ofta är det snarare tvärtom. Bensodiazepiner skrivs oftast ut mot ångesttillstånd, framför allt panikångest och generaliserad ångest men även mot krampanfall (till exempel feberkramper hos barn) samt mot sömnlöshet och sömnbesvär. Dessutom används det som muskaelavslappnande medel. De bensodiazepinlika preparatenHär bör dessutom nämnas de bensodiazepinlika preparaten eller bensoanalogerna som de även kallas. Det är sömnmedel som lanserades på 90-talet som ett alternativ till bensodiazepinerna. Kemiskt sett ser de annorlunda ut än bensodiazepinerna men de visade sig snart vara lika beroendeframkallande som de förra.Beroende och biverkningarDen tid det tar att utveckla beroende av ett specifikt bensodiazepin varierar mycket. Följande faktorer kan spela in: varaktighet, hur ofta man tar den och kanske mest av allt: kroppens kemi. Människor har blivit beroende efter två veckor med regelbundet bruk med terapeutiska doser. Risken för att man blir beroende, i högre eller mindre grad, är antagligen minst 50%, om man tar dem dagligen i sex månader. Det är okänt om några bensodiazepiner utvecklar beroende snabbare än andra.”Torrsprit”Inte utan anledning kallas bensodiazepiner för ”torrsprit”. De spelar så att säga på samma planhalva som alkohol. Alkohol förstärker effekten av bensodiazepinerna. Därför bör man vara uppmärksam på sin alkoholkonsumtion då man äter bens. Det är när effekten av tabletterna avtar, det vill säga när man är beroende eller är på väg att bli det , som man gärna börjar ”plussa på” med vin eller öl.Bensodiazepiner framkallar ångestGenerellt kan sägas att bensodiazepiner framkallar ökad ångest. Har man ursprungligen lidit av lätt oro kan den stegras till panikångest. Detta kallas rebound (bakslags-) effekt vilket betyder att det ursprungliga problemet (typisk ångest, oro och sömnlöshet) kommer tillbaka i förstärkt form när man upphör med medicinen. Det här fenomenet kan uppträda redan efter korttidsbruk (2-4 veckor och därutöver)Kognitiva funktioner påverkas redan efter en enstaka dos och kan vara mycket uttalat vid långtidsbruk. Kan framkalla pseudodemens. Påverkar minnet, inlärningsprocessen, överblicks- och struktureringsförmågan, synuppfattningen, koncentrationsförmågan med mera. Har en antiterapeutisk verkan vid psykoterapi Framkallar en lång rad somatiska och psykiska symtom vid långtidsbruk. Det vill säga redan efter fyra veckor. Motivation är A och OFördelarna med att sluta med bensodiazepiner innebär inte nödvändigtvis att alla långtidsbrukare bör trappa ned. Ingen bör tvingas eller övertalas att trappa ned mot sin vilja. Tvärtom är det så att det ofta fungerar dåligt att trappa ned, om man inte själv vill. Å andra sidan är chanserna att lyckas mycket stora för dem som är tillräckligt motiveradeAbstinenssymptomAbstinensen kan variera i styrka från person till person. Symtomen behöver inte vara dosrelaterade men är beroende av tiden man använt bensodiazepiner. Abstinensen kan vara oberäknelig och hos en del människor kan den hålla i sig flera månader ända upp till ett år efter att man slutat med bensodiazepiner. Det är inte ovanligt att man efter att ha mått bra ett tag plötsligt får anfall av abstinens.Typiska abstinenssymptom är ångest, panik, kraftlöshet, sömnproblem, overklighetsupplevelser, minnes- och koncentrationsproblem, muskelkramper, överkänslighet mot ljud, ljud, smärta, värme, kyla samt beröring, svettningar, huvudvärk, magbesvär, hallucinationer. Den fullständiga listan över abstinenssymptom är visserligen förskräckande men alla människor får inte alla symptom. En del tar sig dessutom genom processen utan alltför mycket besvär. Om du inte lyckas slutaMisslyckas man med nedtrappningen är det heller inte hela världen. Man kanske har valt en felaktig tidpunkt. Man kanske inte varit tillräckligt motiverad eller så kanske något inträffat som gjort att man inte orkat fullfölja. Försök igen! Att trappa långsammare är ett bra råd. Det är inte så att man förlänger pinan genom att ta god tid på sig. I stället är det så att plågan faktiskt blir mindre om man tar det lugnare.
texten hämtad från rfhl
|
|